Syrets väg till muskelcellen

För att lättare få en förståelse om vad som begränas våran kondition (aeroba kapacitet) skall vi följa syrets väg från inandningsluften till muskelcellen.

Mun – Blodkärlen
Vi andas alltså in syret via inandningsluften som vid havsnivå innehåller 21% syre. Vid intensivare arbete måste vi andas via munnen för att få i oss tillräckligt med syre. Den muskulatur som används vid forcerad andning (dvs när vi flåsar) är både inre och yttre  interkostalmusklerna (muskler mellan revbenen både på in och utsida), diafragma och även bukmuskulatur.  Vid extrema fall används också andra muskler som fäster på bröstkorgen som t.ex. bröstmuskulatur. Andningen i liter luft per min är i vila 6 l/min i vila och kan öka till 170 l/min vid högintensivt arbete. För en mycket vältränad individ kan andningen bli ännu större. Via luftstrupen transporteras luften till lungorna där det finns 8 miljoner alveoler. En alveol är en liten blåsa som omges av mycket tunna blodkärl som kallas kapillärer. Genom de tunna väggarna i alveoler och kapillärerna kan syremolekylerna transporteras över till blodet. Blodet med syret pumpas sedan via hjärtat ut i stora kroppspulsådern och vidare ut i kroppen. Hos en tränad individ kan hjärtat pumpa med större och kraftigare ”pumpningar” (slag) likaså bevaras möjligheten för hjärtat att pumpa med fler slag per minut för en tränad än en otränad individ. Våra blodkärls status är oerhört viktiga för vår hälsa och även viktig för vår prestation. En tränad individ har blodkärl som är större och mer elastiska. Vid träning och en balanserad kost minskar också riskerna att vi får plack i kärlen.
Äter vi kolesterol och mättade fettsyror bildar vi lättare plack som sätter sig på insidan av blodkärlen. Placket stör blodflödet och minskar även blodkärlens elasticitet.
Elasticiteten är viktig för att minska trycket i pulsvågorna och därmed bidra till ett mjukare och jämnare blodflöde. Har vi dessutom plack på insidan av blodkärlen som minskat flödet ännu mer så får ju hjärtat jobba extra hårt för att kompensera detta.

Blodkärlen – Musklerna
Kroppspulsådern förgrenas sig snabbt till mindre artärer till olika delar av kroppen. Ju närmare musklerna vi kommer desto fler och tunnare blir blodkärlen. Väl inne i musklerna är det återigen i kapillärerna, dessa oerhört tunna kärl med nästan obefintliga väggar, där utbytet av syre och CO2 sker och där även vissa slaggprodukter som mjölksyra mm tas upp i blodet och transporteras till sina målorgan. En konditions- och uthållighetstränad individ har fler kapillärer och en bättre förmåga att styra blodflödet till de muskler som behöver blodet och syret än vad en otränad har. Likaså förbättras förmågan att byta ut syre och koldioxiden så att en tränad individ transporterar bort mer koldioxid från musklerna vilket också kraftigt bidrar till att öka orken och uthålligheten.

Blodet
Syret binds i blodet till hemoglobin (egentligen till en järnmolekyl i hemoglobinet). Hemoglobin (Hb) mängden (Hb-värdet) mäts i mängden Hb i g per liter blod. Normalt har en man ett Hb på 130-170 g/l och en kvinna på 115-153 g/l.
En tränad individ kan öka sitt Hb värde till en viss del. Men då också blodmängden ökas vid träning (framför allt till en början) så kan Hb värdet inledningsvis tom sjunka. Men på längre sikt får en tränad individ ett högre Hb än otränad. Hemoglobinet finns i de röda blodkropparna (erytrocyter). Produktionen styrs av erytropoetin och sker i benmärgen.
Ju högre Hb-värde desto mer mängd syre/l blod kan vi transportera ut med blodet vilket är ett klart effektivt sätt att öka orken. Blir Hb värdet för högt blir blodet tjockare och trögflytande vilket å andra sidan är en klar hälsorisk. På naturlig väg genom träning är det dock ingen risk att få ett för högt Hb-värde.

Kommentarer
Postat av: Daniel Malmberg

Det där att mjölksyra skulle vara en slaggprodukt är en sanning med modifikation. Mjölksyran är egentligen en av kroppen bildad form av energi som till viss del tas om hand av levern. Till viss del av musklerna själva.
Problemet med mjölksyra uppstår när kroppen inte hinner bryta ner/transportera bort den tillräckligt fort. Detta då syran gör musklerna blir sura, och därmed tappar sin förmåga till att arbeta.
Mer om detta:
http://vetenskapsnytt.blogspot.com/2006/04/mjlksyra-vn-eller-fiende.html


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback