Fysisk aktivitet och träning

Träningsintensitet mäts traditionellt i % av Max VO2 (maximalt syreupptag) vilket på senare år har fått en viss kritik pga. problematiken att mäta exakt vid vilken puls det maximala syreupptaget uppnås. I forskning och tester används denna nivå fortfarande och jag kommer huvudsakligen att använda denna nivå i mina beskrivningar för det är trots allt det som fortfarande är säkrast att använda.

Jag kommer även att skriva intensiteten i % av maximalt intensitet som får definieras till den absolut största arbete man kan utföra vilket innebär anaerobt mycket kortvarigt arbete.
Max VO₂ mäts ju i det största aeroba arbete vi klarar (för mer info läs inlägg om Max VO₂ och Aerob-Anaerob).

I tidningar och böccerk skrivs det ofta om träningsintensitet i % av maxpuls vilket är det klart osäkraste sättet att mäta intensitet på, vilket jag också kommer att återkomma till senare i texten.

Det är troligt att skalan i % av maximalt arbete kommer att vara det säkraste sättet att mäta då det inte är någon tvekan om när maxläget är uppnått så är det idag förhållandevis lite forskning gjord utifrån denna skala och det är svårt för ”vanligt” tränande motionärer eller idrottare att utföra tester för att få fram denna skala.

Att räkna ut sin arbetspuls utifrån en uträknad maxpuls stämmer ju för snittet men tyvärr blir det sällan speciellt bra för den enskilde aktive. I många fall får man utgå från denna uträkning som man sedan måste modifiera utefter vilka indikationer man får från träningen detta kommer jag att skriva mer om under pulsnivåer. Det stora problemet är att beroende på hur du tränar så kan du flytta din maximala syreupptag i förhållande till din maxpuls med hjälp av träning. Jag har i väldigt många fall bara på 6-8 veckor flytta den tränandes pulströskel (läget då man börja ackumulera mjölksyra) 8-14 slag vilket innebär att de gamla pulsvärden var totalt värdelösa och både innan och efter stämde inte uträkningen i % av maxpuls.