Fysisk aktivitet och träning

Längdskidåkning är den idrott som kräver det högsta maximala syreupptaget och sprintstafetten är definitivt inget undantag. Sprinten i längdskidåkning skiljer sig markant mot exempelvis sprint  i friidrott. En friidrottsprinter presterar i 10 - 30 s och en ”skid sprinter” i 2-3 min. I stafetten blir det dessutom 3 varv med en kort vila vilket ställer oerhört höga krav på maximala syreupptaget, styrkeuthålligheten och mjölksyretåligheten. När det gäller Max VO₂ har många av de manliga toppåkarna ett tesvärde på över 85 ml/kg/min vilket i ett Cooper löptest motsvara det en löptid på under 7,5 min på 3000m. I stafetten krävs det att den aktive snabbt kan återhämta sig och transportera bort mjölksyran från föregående varv. Det är av ytterst stor vikt att inte ta i fullt under de tidiga varven eller semifinalen. När man går för fullt ackumuleras det mjölksyra vilket gör att man stumnar snabbt och inte orkar pressa sig mer. På den höga höjd som de aktiva är under OS tar det längre tid att spjälka bort den ansamlade mjölksyran och risken att ta i över gränsen är större, för mer om mjölksyra och höghöjd se kommande inlägg. Förutom ett extremt höt maximalt syreupptag behövs det hög styrkeuthålighet och mjölksyretålighet.